Förlossningsskada

  
Om det är något som jag verkligen tycker är jobbigt sedan förlossningen så är det att min fot och en del av vristen har blivit bortdomnad. Jag har ju känsel men en del partier är liksom som små stickningar och foten hänger inte liksom med i mina rörelser. Vet inte om det är en effekt av EDAn eller om det är krampen som uppstod under själva förlossningen och låste benet från rumpan till tån.

Nu är det 11 dagar sedan förlossningen och det är forfarande kvar. Tänkte avvakta denna vecka ut annars blir det ett besök hos läkaren för att se vad det kan bero på.

Vill ju kunna promenera och gå utan att halta omedvetet.

Förlossningsberättelse del 3

  
Moderkakan tryckte dom ut nästan direkt när han kom upp på bröstet och det gick galant och gjorde inte särskilt ont. Visst kändes det när dom höll på att trycka på magen för att få ut så mycket som möjligt.

Därefter så var det dags att se vad behövdes sys. Dom hade ju lagt ett klipp så det visste vi ju skulle sys men resten kontrollerade dom.

Som tur var så hade ingen gått sönder eller slitits isär därnere utan en liten bristning utöver klippet sydde dom.

Nästan direkt ville dom sen att jag skulle upp och duscha samt kissa. Det gick också väldigt bra. Jag kom ihåg att jag stod i duschen med en barnmorska och frågade hur i hela friden ska jag se eller känna att jag kissar? Jag var ju helt bedövad samt hade en svullen mage, haha men det kändes till slut och jag fick godkänt.

Eftersom BB rummen var fulla den natten så fick vi ligga kvar i förlossningsrummet. Där serverades vi den traditionella frukostbrickan som var som alla säger väldigt god.

Jag fick sova i sängen med lillkillen i sitt babynest bredvid och Daniel på en hård skinnsoffa stackarn.

Vid 11 på morgonen fick vi sedan vårt BB rum och mös där hela dagen. Direkt när vi kom in i rummet så kände vi att vi ville hem på lördagen. Eftersom amningen kom igång ordentligt nästan direkt och jag mådde bra i kroppen fanns ingen anledning att stanna där.

  
Tankar nu i efterhand kring förlossningen är att jag kan sakna den. Sakna att vara där, bli omhändertagen och vara förväntansfull över varje värk som komma skall eller den smärta som ska stegra inför sitt första möte med sitt barn.

Det var en väldigt mysig men långutdragen förlossning men vi kände oss aldrig rädda eller otåliga under tiden vi var där.

Tack BB STHLM och alla underbara barnmorskor. Vilka hjältar dom är och jag ser framemot nästa förlossning där!

  
Vår familj, det finaste jag vet och det jag älskar mest av allt! Det har fört mig och Daniel närmre och han är världens underbaraste människa och pappa!

Förlossningsberättelse del 2

  
Vid 22 så går det team med barnmorskor av sitt pass och dom har varit helt otroliga och jag hade så gärna velat föda när dom var där i rummet. In kommer ett nytt team som är lika fantastiska dom. Jag ber om att få påfyllning av EDAn samt får pröva olika förlossningsställningar för att få honom att röra sig nedåt.

När EDAn börjar värka så stannar ju allt av, så typiskt! Alla värkar försvinner och vi gör allt för att försöka få igång dom igen. Ett riktigt bakslag faktiskt!

Vi fortsätter med olika förlossningsställningar och en favorit blir ju att stå på knäna i sängen hängandes över kanten men vad händer? Jo jag får kramp och hela benet låser sig. Sjukt irriterande eftersom jag inte kan gå, stå eller göra nåt annat än att ligga ned.

Vid 00:30 försvinner EDAn lite försiktigt och jag blir tvungen att börja fejka krystvärkarna. Lillkillen åker ned sedan upp igen så det händer liksom inte så mycket. Jag ligger i gynposition och det är 4 barnmorskor och en läkare i rummet. Jag har varsin barnmorska som pressar varsitt knä utåt så jag inte kan hålla ihop benen, en annan barnmorska som ligger över min mage och pressar samt försöker trycka han nedåt, två barnmorskor som försöker komma åt huvudet.

Stackars Daniel som står bredvid mig helt förskräckt över mina skrik och smärta. Han står och fläktar mig med solfjäder och förser mig med saft.

Dom tar ett beslut om att lägga en PDB bedövning samt lägga ett klipp därnere för att skapa mer utrymme för att få ut han. Dom pressar även undan ändtarmen som var den värsta smärtan av dom alla. Inte ens krystvärkarna gjorde så ont.

När klockan närmade sig 02 så höjde dom det värkstimulerade droppet avsevärt och sa att det kan bli frågan om sugklocka eller kejsarsnitt! NEJ, tänker jag. Inte har jag gått igenom 22 timmars förlossning för att avsluta det med kejsarsnitt. 

Jag fejkade varenda krystvärk och tog i allt vad jag hade och helt plötsligt känner jag hur han glider ut i en enda värk och läggs upp på mitt bröst!

Vilken underbar känsla, där ligger han helt perfekt på mitt bröst alldeles tyst sökandes efter mitt bröst. 

Daniel tittar chockande eftersom huvudet är format som en kon på huvudet. Det försvann efter en halvtimme men dom tog sedan iväg bebis och Daniel för att kolla hans syresättning. Han började skrika efter några minuter men hade ju legat länge i magen utan fostervatten.

Vi ligger och tittar på vårt mirakel med tårar i ögonen!

Del 3 kommer imorgon…

Förlossningsberättelse del 1

   
 Det hela började med ett samtal från BB Sthlm onsdagen 2 december. Jag var då i vecka 42+0 och jag fick komma in direkt på förmiddagen för igångsättning. Daniel hade ju tagit ledigt denna dag i väntan på samtalet och jag yrade omkring hemma och tjatade på Daniel att göra sig klar så vi kom in i tid.

Packade väskan med allt möjliga tänkbara saker som jag skulle tro mig ha användning för och till slut blev Daniel klar efter att ha stått och rakat skägget halva morgonen.

Vi blev mottagna med varma leenden och fick komma till ett rum som vi delade med ett annat par.

CTG kopplades på och i vanlig ordning kring denna tid (12-15) så levde ju han rövare i magen och hade för höga hjärtslag för att påbörja något. Dessutom hade jag feber!

15:30 togs beslutet att sätta igång förlossningen med cytotec som skulle intas varannan timme och max 8 doser.

00:45 går mitt vatten och slemproppen, trodde först det bara var slemproppen tills jag säger till barnmorskan att det verkar vara rätt mycket för att vara en slempropp och till slut tittade hon i bindan och sa att nej det där är vattnet. Jag blir då undersökt och det gör så fruktansvärt ont och dom känner att jag är öppen 1,5 cm samt har en liten bit kvar av den mjuka tappen.

Sover till och från mellan CTG undersökningarna och får min sista dos cytotec (har då intagit 6 doser av 8) och 05:30 börjar värkarna. Jag ligger där och känner att det där klarar jag, inte så farligt som alla påstår och jag profylaxandas mig igenom värkarna.

10:00 börjar dom riktiga värkarna och jag får testa TENS som inte alls hjälper, jag vill nu till ett förlossningsrum för lustgas. Daniel får för sig att duscha och jag ger han MAX 2 min.

10:30 får vi rummet och jag provar lustgas som inte alls hjälper. Daniel testar också, inte konstig sladden är inte i. När sladden åker in så tycker jag mest lustgasen är i vägen och inte alls hjälper. Jag ber om Epidural direkt eftersom värkarna är så intensiva. Snabbt som bara den får jag EDA och jag är i hinmelriket och blir människa igen.

Jag har öppnat mig till 7 cm med lite tapp kvar. EDAn ger mig lågt blodtryck och klåda över kroppen men annars mår jag toppen.

Hela eftermiddagen och kvällen består av påfyllning av EDA, äta lite och lyssna på julmusik. Vi hade så mysigt i rummet och barnmorskorna var helt underbara som kom och höll oss sällskap. Min feber steg dock så dom satte in alvedon via dropp istället för mer snabbverkande. Jag fick även antibiotika i förebyggande syfte för att mitt vattnet gick för mer än 18 timmar sedan.

Vid 22 började det hända grejer…

Del två kommer imorgon!

   

 

Äntligen är han här!

Inatt kl 02:07 fredag den 4 december kom han äntligen ut efter en lång förlossning med fejkade krystvärkar eftersom han vägrade sjunka ned. Han är 52 cm lång och väger 4115g. Grattis Emilia, du gissade närmst på det med 4130g och 52 cm.

Vi mår bra och ligger på BB Sthlms BB nu med lillkillen.

Nu ska vi njuta lite!

Epidural = himmelriket!

   
 
Oj vilken morgon jag har haft med värkar. Vi fick inget förlossningsrum förrän vid 11 imorse och det enda jag längtade efter var lustgasen. Hur som så öppnade jag mig till 5 cm i det lilla rummet medan Daniel sov. Fick andas mig igenom alla värkar men det gick med nöd och näppe. Till slut fick jag testa tensapparaten men den fungerade inte nåt vidare och till slut fick vi äntligen ett förlossningsrum. Då visade det sig att jag var öppen 7 cm!

Jag fick testa lustgasen men den hjälpte ingenting så jag skrev efter epidural. Vilken hjälte! Det är verkligen som natt och dag som folk beskriver den.

Direkt när den sattes in så gick själva hinnan med vatten och det sa verkligen splash i sängen och var helt klart! Sedan började EDA värka och jag känner ingenting!! Så skönt.

Däremot så har jag fått bieffekt med lågt blodtryck och klåda på hela överkroppen. Det var tydligen normalt!

Lillkillen har fått en elektrod på huvudet så jag kan börja gå runt lite så han sjunker ned ännu mer. Han har redan gjort det men vilar huvudet mot mitt bäcken så vi måste pröva lite olika ställningar men först måste blodtrycket gå upp!

Snart är vår lillkille här, som vi längtar!

När vattnet går..

  
Varning för känsliga läsare

Vår femte dos Cytotec intogs strax efter midnatt och det tog inte många minuter tills jag känner att något är på väg ut. Springer till toaletten och det bara riner ur mig. Först är det slemproppen, herregud vad mycket slem och vad äckligt! Sedan känner jag att det är en massa mer som rinner så får trosskydd av barnmorskan som sedan vill se på det.

Går och lägger mig men måste upp igen för att det liksom kommer något. Hon tittar och drar slutsatsen att det är vattnet som har gått. Jag blir undersökt av två barnmorskor vaginalt, herregud vad ont det gör vid undersökning nummer 2. Hur som så visar det sig då att jag är öppen 1,5 cm men fortfarande med en tapp mjuk.

Sedan drar värkarna igång lite snabbt och dos 6 intas. Här emellan så får jag faktiskt sova 2 timmar, så skönt.

Värkarna känns som att ryggen ska gå av och det blir ett rejält tryck nedåt.

Eftersom bebis huvud inte är hundra procent fixerat så får jag inte vara uppe och gå eftersom navelsträngen kan komma ikläm.

Nu vid 06:30 så är jag öppen 3 cm men fortfarande en liten bit av tappen kvar och nu har dom satt in värkstimulerande dropp. Kan säga att nu är värkarna starkare och jag får verkligen andas mig igenom dessa.

Snart ska vi få byta rum till ett förlossningsrum!

Status 

  
Bebis lugnade ned sig, min feber gick ned och huvudvärken försvann med alvedon. Vi har även fått besked från provsvaren och dom visade inte på någon infektion i kroppen, skönt!

Det som har hänt sedan dess är att dom har valt att ge mig Cytotec som är en tablett som blir upplöst i vatten som ges i max 8 doser med varann timmes mellanrum. Denna dos ska alltså ge värkar och första dosen intogs 15:30 så vi har fått nu den tredje dosen.

Jag har en hel del sammandragningar men inga riktiga värkar. Bebis har även lugnat ned sig och har fina hjärtljud.

Jag har sovit 45 min efter maten som bestod av kebab och pommes. 

Det blir nog en lång natt och min känsla är att det nog inte blir någon bebis förrän senare under torsdagen eller natten till fredagen.

Checkat in på förlossningen.

  

  
Sista bilden på oss som två och snart ska vi bli tre. Så spännande.

Imorse fick vi komma in till BB Sthlm för igångsättning. Verkligen blandade känslor men skönt att äntligen få vara här. Alla är så himla gulliga och vänliga.

Direkt fick vi koppla upp oss på CTG och i vanlig ordning så är bebis väldigt aktiv och höga hjärtslag som dom inte är så nöjda med här och då har vi legat 2 timmar med CTG. Dom upptäckte även att jag hade lite feber så både urinprov och blodprov har tagits för att kontrolleras ifall det är en infektion i kroppen.

  
Så nu inväntar vi provsvaren och ser vad dom visar och därefter så kan man ta ett beslut om vilken metod som är bäst för mig eftersom vissa kan ge en ökad kroppstemperatur och i och med febern så vill man inte detta.

Den vaginala undersökningen gick bra och tappen var mjuk och ca 1,5 cm kvar av samt även centrerad. Har en hel del förvärkar/ sammandragningar som också är bra.

  
Daniel är världens klippa även om jag skriker på han. Så här ser vårt första rum ut som alltså inte är vårt förlossningsrum. Maten var inte ätbar så nu kommer vi leva på gorbys eller billys panpizza!

Nu ska jag sätta på tvn och Daniel sitter och små jobbar lite.

Vi hörs sen!